Hej, jag ligger och kollar på ”Unga mödrar Danmark”. Jag ogillar skånska, men älskar danska av någon anledning haha. Jag vet inte riktigt varför, men det är fasiken ballt.
För övrigt så har jag ont i min kropp. Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv, jag önskar dock att jag visste. Det känns som om jag kommer att gå in i väggen, och jag vet egentligen att jag inte kan fortsätta att leva som jag gör nu. Jag oroar mig verkligen konstant för saker och ting. Jag oroar mig otroligt mycket för Patrik, och dessutom så oroar jag mig mycket för mig själv som lever med mina domningar och min värk eftersom jag inte ens vet vad det beror på. Jag oroar mig dessutom mycket för pappa, mamma och även Sebbe. Jag vet inte vad jag ska göra för att få bort oron som jag lever med konstant. Att kolla om Patrik verkligen andas när han sover tyst, kan inte vara normalt. Jag önskar bara att jag slapp oroa mig för alla hela tiden, och istället få ”leva livet” lite istället. Att bara få vara helt ledig en enda dag i veckan skulle jag verkligen behöva. Åh, vad svårt allt ska vara, det var inte direkt så här man trodde att livet skulle bli när man tänkte på framtiden för tre år sen. Jag hoppas i alla fall innerligt på tre saker – att Patrik ska få igång tal och överkropp igen, att jag får ett bra liv snart igen utan värk, domningar och massa oro, & att mina närmsta mår bra i fortsättningen. Dessutom hoppas jag ju också förstås på att jag får en fin framtid med ngt roligt jobb och med en fin familj! 
Måste dessutom bara nämna att jag är otroligt glad över att jag och Sebbe träffades. I början hade vi våra problem, men han ändrades sen, och nu är han verkligen en trygghet i mitt liv. Jag har äntligen hittat en person som jag ser en framtid ihop med! Dock kan jag inte låta bli att flera gånger per vecka ha dåligt samvete för att jag har hittat en kille som jag är lycklig med, då jag vet att Patrik också skulle vilja ha en flickvän.